Sep/12
8
0 kommentarer, Postat under Resor
När vanligt folk åker på solsemester spenderar de oftast tiden på latast möjliga sätt, liggandes i en solstol. När Big B åker på solsemester spenderar han tiden på effektivast möjliga sätt, springandes intervaller. På stranden. Mitt på dagen under de varmaste soltimmarna.
Inga taggar
Aug/12
16
0 kommentarer, Postat under Musik, Resor
I veckan hoppade vi på Gotlandsbåten och seglade iväg på en tidsresa, hela vägen till medeltiden. Det var en lycklig kille som efter två års längtan återigen fick placera fossingarna på gotländsk mark.
Medeltiden välkomnade oss med en hejdundrande eldshow. Eldjonglörer och eldsprutare och så den här elddjävulen som sprutade fyrverkerier ur munnen.
Gotland bjöd till att börja med inte på sitt tjusigaste väder. Regnet öste ner över oss vilket var lite dystert, men efter att ha shoppat rediga regnkläder kändes livet muntert igen. Vitos cowboyhatt kanske inte kan räknas som direkt redigt regnskydd men gjorde ändå sitt bästa för att stå emot vinden och skurarna.
Eftersom det var medeltidsvecka var de flesta festivalfirarna medeltidsklädda. Vissa var klädda i tjusiga dräkter…
…medan andra gick med rumpan bar.
En dag åkte vi på cykelutflykt. Vad vi inte riktigt räknat med var att det var hela 2 mil till det där Tofta som vi skulle till. Väl framme var havet iskallt men stranden fin…
…men på vägen hem var det någon som inte pallade att cykla mer så hon tog sin cykel, hoppade på en buss och lämnade sin man att cykla ensam tillbaka, i motvind och duggregn.
Jag var på konsert en dag. Loke spelade i ruinen på stora torget. Det var en himla bra konsert.
På slutet av konserten spelade Loke Flykten från Sverige som var så fin och sorglig att hela publiken började gråta.
Sista kvällen åt vi finpizza på stranden…
…innan vi promenerade till campingen och kröp in i vårt fina lilla, men ack så kalla, flower power-tält för att sova.
Taggar: Flykten från Sverige · Gotland · Loke · medeltidsveckan · Visby
Apr/12
16
3 kommentarer, Postat under Resor
Vår sista dag på Koh Lipe blev inte riktigt så lugn som vi räknat med. Äventyrerskan Anna var ute på havet och harpunfiskade med ett par lokala fiskare med tjusiga badbrallor…
…och not-so-much-äventyrerskorna Elin och Molly låg och solade vid hotellet då vi kände hur jorden gungade till. Gunget var en jordbävning som inträffat utanför Sumatras kust och mätte 8,7 på Richterskalan. Lyckligt ovetande om detta ignorerade vi att jorden skakat och fortsatte vårt slappande i bästa svennar-på-semester-stil.
En halvtimme senare, ca 16.30 gick plötsligt ett tsunamilarm igång. Jag chillade i en hängmatta och lyssnade på Princess of China (förjäkla bra låt det där) då jag hörde en siren börja tjuta utav bara helskotta. Yrvaket tittade jag upp och såg hur folk sprang runt och skrek på stranden. Ett varningsmeddelande spelades upp, hotellpersonalen skrek “Tsunami! Tsunami in the water!” och viftade åt oss att sätta fart. Ffffffuck! En stor ångestklump satte sig i magen, jag drog på mig shorts och linne och slängde ner resten av mina prylar i väskan. “Passen!”, kom Elin på att vi behövde så vi sprang till bungen och plockade på oss pass, pengar och flygbiljetter. Sedan sållade vi oss till gruppen av hotellpersonal och gäster och började gå inåt ön. Jag fick sms hemifrån om att det varit ett jätteskalv och tsunamivarning och att folk på västkusten uppmanades ta sig till högre höjder. På Koh Lipe finns en enda höjd bestående av ett litet berg som vi tog sikte på. Överallt mötte vi folk som gått man ut huse för att söka en skyddad plats.
Uppe på berget hade det hunnit samlas en hel del folk och det fylldes hela tiden på med fler. Stämningen var till en början nervös. Vissa grät, många var rädda. Ingen visste när eller om en tsunami skulle komma och hur stor skada den i så fall skulle göra. Emellanåt blev det uppståndelse, som då en kille fick ett epilepsianfall ett par meter ifrån oss och då en stor våg närmade sig på havet och alla flög upp för att fota, filma och se vad som var på gång.
Via sms höll vi kontakt med folk hemma och fick uppdateringar om vad som rapporterades på nyheterna (tack Erika och Elins mamma!). Vi fick veta att det varit ett till skalv och att en tsunami nått Indonesiens kust. Vi försökte också få tag på Anna men utan framgång. Att hon befann sig ute på havet kändes minst sagt inget vidare, så när vi efter någon timme såg hennes blonda kalufs komma gående uppe på berget drog både jag och Elin en lättnadens suck. Anna och hennes fiskare hade harpunerat firrar i godan ro då de fått ett telefonsamtal om att en tsunami var på gång. De spurtade mot land och släppte av Anna som möttes av ett övergivet hotell. Fiskarsnubbarna sa att hon skulle springa mot berget och försöka få skjuts av någon med moppe. Hon hittade en snäll man som skjutsade upp henne och joinade sedan resten av oss evakuerade lirare. Puh!
Personalen på vårt hotell var grymma och vi hade det gott och tryggt i deras sällskap. De moppade iväg och hämtade mattor, vatten, öl(!) och frukt. De fixade snabbt ihop ett litet camp och såg hela tiden till att vi hade att dricka och äta. I tell ya, om man ska vara med om en evakuering ska man vara det tillsammans med personalen på Lipe Beach Resort, speciellt om snälle nyvunne kompisen Fang och hans något tröga men söta lilla hund är med.
Efterhand lättades evakueringsstämningen upp lite. Det sades att ingen större våg skulle nå Koh Lipe och att vi skulle klara oss undan med hälsan i behåll, men ännu hade inget officiellt meddelande gått ut om att faran var över. Så vi hängde kvar på vårt berg och väntade…
…och väntade…
…och väntade.
Efter tre timmar avblåstes varningen och vi kunde återvända till hotellet. Ett par vågor på bara några decimeter hade nått Thailand men värre än så verkade det inte som att vi skulle drabbas. Lättade och fortfarande lite skakiga firade vi med pommes och kycklingmacka på vår favoritrestaurang, som öppnat igen efter att dramatiken avtagit.
På natten bröt ett riktigt ruggigt oväder ut. Jag låg vaken halva natten och väntade på nya jordbävningar och tsunamilarm, samtidigt som åskan dundrade så bungen skakade. På morgonen vaknade jag, lättad och lite förvånad över att både vi och bungen stod kvar. Så hoppade vi på en båt och begav oss mot fastlandet, rätt nöjda över att lämna lilla paradisön bakom oss för denna gången.
Taggar: evakuering · jordbävning · Koh Lipe · Thailand · tsunami · tsunamilarm
Apr/12
11
0 kommentarer, Postat under Resor
Ikväll blir det hej då-middag på öns bästa restaurang, Sunrise Beach Restaurant. Deras grillade fisk kan faktiskt vara det godaste jag ätit.
Taggar: Koh Lipe · Sunrise Beach Restaurant · Thailand
Apr/12
9
1 kommentar, Postat under Resor
Livet är inte bara guld och vita stränder på Koh Lipe, här döljer sig faror i vart och vartannat hörn. Dessa har vi råkat ut för hittills:
Shark attack under ödesdiger snorkelutflykt. Överlevde mirakulöst med ett par köttsår på händer och knän.
Bruten tå (notera mörk mittentå) orsakad av ondsint strandstubbe.
Inflammerad fotsula (notera röd prick mitt i foten) efter kliv på livsfarlig sjöaborre.
Ni hör ju själva, livsfarligt ställe att hänga på det här. Livsfarligt, I tell ya.
Apr/12
7
0 kommentarer, Postat under Resor
Och ni? Vad har ni för er? Målar ägg?
Apr/12
6
1 kommentar, Postat under Resor
Klev upp aptidigt för att titta på soluppgången.
Käkade frulle.
Traskade in till byn för att kirra lite ärenden. Dog nästan värmedöden.
Hittade tjusig kjol i en butik, postade vykort och köpte världsgod mango.
Traskade hem, hittade Elin och Anna på playan.
På kvällen käkade vi snask i form av Mango sticky rice och Nutellapannkaka.
…och tog nya kjolen på en liten tur.
Ja. Det var väl alles.
Taggar: Koh Lipe · långfredag · Thailand
